Hinsehäxan är en självbiografisk bok från 2005 av Lillemor Östlin. Trots ett hårt liv som uteliggare och kriminell har hon livsvisdom och humor. Det jag tänker på när jag läser boken är hur betydelsefull människans miljö är under uppväxtåren. Lillemor har inte haft någon lätt väg i livet och det är värt att begrunda hur jag själv skulle ha blivit om omständigheterna varit mindre gynnsamma. Kanske hade jag suttit i fängelse. Litteratur kan ge mig en plötsligt lust att göra något nytt, som att baka pepparkakor, eller färga håret rött. Hans säger att jag är en bohem som gör som jag vill, Efter att ha läst boken fick jag lust att starta ett företag. För den som vill förverkliga sina drömmar är lånemöjligheter naturligtvis ett måste och jag här hittade en hemsida där man kan ansöka om företagslån utan pant eller säkerhet för att förverkliga sitt projekt.

Jag tycker främst om att läsa skönlitteratur och allra helst klassiker. Vissa är dock ganska tunga att ta sig igenom, och då tycker jag om att ha en lättare bok som jag kan läsa och bläddra i vid sidan av klassikern. Det kan till exempel vara en poesisamling, en novell eller en faktabok med många bilder. Just nu är jag inne på böcker om träning och kost, då jag försöker inspirera mig själv till att börja träna mer regelbundet. Jag tycker mest om tränings- och matböcker som inte ger strikta linjer om vad du ska göra, utan som fokuserar på tips, råd och hur du både kan äta nyttiga men goda saker och träna samtidigt som du har roligt. Magdalena Bibik och Janne Westerlund har skrivit en bok vid namn Världens roligaste träningsbok, vilket passar mig helt i smaken. När jag hade läst den blev jag faktiskt så inspirerade och träningsglad att jag köpte hem massa protein, ett par hantlar, ett hopprep och nya träningskläder. Nu är det dags att skaffa muskler!

När man bor som vi gör blir man mycket mer medveten om årstidernas skiftningar. Maken gillar att fotografera så jag tänkte att jag skulle överraska honom med en ny kamera. Jag började leta efter en lämplig systemkamera på nätet och hittade en bra modell. Självklart gled jag även in på en av mina favoritsajter när det kommer till historiska tidskrifter och där dök det upp ett tips på en bok. Det var som om mina ögon sögs direkt till titeln. ”Horet i Hällstad” – hade ni kunnat skrolla förbi en sådan boktitel utan att läsa mer om boken? Det kunde inte jag. Jag skulle snarare säga att det är en av de bästa titlarna som jag har läst på väldigt länge för den får en verkligen att haja till. Jag har alltid haft svårt för att skriva intresseväckande och snärtiga rubriker men har insett att jag måste börja öva innan jag ska ge ut min bok. Har lite att jobba på.

”Hustrun” handlar om Joan som har lagt sina författarambitioner åt sidan till förmån för sin framgångsrika, självgoda författare till man. Jag fastnade för boken efter att läst första sidan och sedan kunde jag inte lägga den ifrån mig. Det är en bitsk, humoristisk och förlösande roman om en kvinna som till slut får nog.

Har ni läst romanen ”Spådom” av Magnus Dahlström? Jag har snart läst ut den och både handlingen och författarens språk är intressant. Många författare försöker skriva väldigt målande och känslofullt men sedan finns det de som istället använder ett strikt och stramt språk. De överlåter istället till läsarna att själva känna känslorna individuellt vilket gör att behållningen av boken beror mycket på läsarnas fantasi. Ernest Hemingway till exempel hade ett sådant språk. Han använde inga onödiga utfyllnadsord utan beskrev bara exakt som det var. Tillbaka till ”Spådom”. Romanen handlar om en läkare, en polis och en socialarbetare. Läkaren möter en skadad pojke som uttalar orden: döda han. Orden etsar sig fast i hans huvud och han kan inte släppa det. Detsamma gäller de andra huvudkaraktärerna. De kan inte släppa de olika fallen ens på fritiden. Både polisen och socialarbetaren vill att all information som de samlar in ska vara korrekt och utvecklar därmed ett kontrollbehov. Jag undrar verkligen vilken lön socionom har eftersom det är ett väldigt ansvarsfullt arbete och i boken suddas dessutom gränserna mellan arbete och fritid ut. Att ta kontroll över allt i livet blir deras fall.

Efter senaste affärsresan kom maken hem och sa att han ska skaffa Gopro. Jag tittade upp från min bok och såg frågande ut eftersom jag inte hade en aning om vad han pratade om. Han förklarade för mig vad det var och ja, kanske det inte var en så dum idé. När min bok blir utgiven skulle jag kunna göra en podcast där jag berättar om mina kommande böcker och kanske visa olika miljöer. Det var inte makens plan för han tänkte ha den till att filma djur. Vi får väl se vad det blir men mellan bokläsning, intriger och annat kan det vara en kul hobby.

Jag har läst många böcker om slaveriet i Afrika. Nu läser jag en bok om dagens slaveri. Dominika Borg Jansson är forskare i straffrätt och har skrivit ”Vår tids slaveri: Om offer, förövare och samhällets roll”. Den handlar om olika former av människohandel som prostitution och tiggeri. Det är fall som rättsväsendet har stora problem med att hantera. Jag brukar inte läsa böcker som får mig att må dåligt. Janssons bok får inte följa med in i sovrummet för där läser jag helst romantiska romaner för att kunna somna med ett leende. Har jag talat om att vi har köpt ny sänggavel till sängen? Jag hittade den här.

Vad sägs om att köpa bostadsrätt i Sundbyberg för att ha som övernattningslägenhet när vi är i stan, frågade maken. Uhum, svarade jag, utan att helt registrera vad han sa. Jag var så fullständigt uppslukad av boken som jag läser – The sealwoman’s gift, boken som jag skrev om tidigare och lovade att återkomma med en recension om. Även om ni tycker att det är lite knöligt att läsa på engelska så ge den här boken en chans för den är helt fantastisk. Språket är bildrikt utan att på något sätt bli så tätt att man knappt får syre när man läser och berättelsen, ja den är så där andlöst bra. Sättet boken är skriven på ger lite känslan av att titta på en film när man läser den och det gillar jag. Sedan är ämnet i sig, slavhandel och hur lite ett människoliv var värt på 1600-talet, hjärtskärande. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen utan läs boken istället. Den är värd din uppmärksamhet.

Häromdagen träffade jag en väninna som arbetar som Bemanningsläkare. Jag läser och hon är en riktig tv-serienörd, vilket gör att vi ofta diskuterar både bokmanus och manus för tv-serier. Vi enades snabbt om att det tyvärr finns fler dåligt skrivna manus med trist dialog än det finns bra. Det spelar ingen roll hur bra skådespelarna är när de ska försöka bära upp en dialog som haltar både språk- och innehållsmässigt. Vi fokuserade på bra tv-serier och det tog inte lång tid innan vi landade i den dansk-svenska produktionen Bron. Den serien är kvalitet rakt igenom; bra och välskrivet manus, en dialog som både är tät och luftig, och inte minst otroligt bra skådespelare. Det finns scener där skådespelarna bara säger några få ord men där deras agerande gör ord överflödiga. Det går nästan att ta på stämningen genom tv-rutan och det fungerar bara om manuset är välskrivet. Hans Rosenfeldt och Camilla Ahlgren lyckades med det som få andra har gjort, att skriva ett manus som håller tittarna i ett stenhårt grepp genom fyra säsonger. Dessutom avslutade de serien när den var som bäst istället för att dra den i långbänk.

Vet ni vad jag tycker allra bäst om med julhelgerna? Att man, om man vågar och orkar stå emot släkt och vänner och gör lite smarta prioriteringar, får många härliga dagar till att läsa. Min väninna ringde och berättade att hon hade köpt hus med hjälp av Husmanhagberg i Linköping och att de nu ska rensa och packa i huset hela ledigheten. Jag kände snaran dras åt runt halsen och tänkte, bara hon inte ber mig om hjälp. Som tur var gjorde hon inte det och nu kan jag ägna alla ledig tid åt att antingen fortsätta skriva på min roman eller läsa. Överst i min hög av olästa böcker ligger ”The Sealwoman’s gift” av den skotska författaren Sally Magnusson. Det var en författarkollega som varit på Mallaig Bookfestival – A write highland hoolie som tipsade mig om den. Att folk från Norden fört med sig personer från södra och sydöstra Europa som slavar, det visste jag, men jag hade inte en aning om att isländska kvinnor rövades bort på samma sätt för att bli (sex)slavar i Algeriet. Det är en mycket intressant som bok väntar! Recension kommer.