Häromdagen träffade jag en väninna som arbetar som Bemanningsläkare. Jag läser och hon är en riktig tv-serienörd, vilket gör att vi ofta diskuterar både bokmanus och manus för tv-serier. Vi enades snabbt om att det tyvärr finns fler dåligt skrivna manus med trist dialog än det finns bra. Det spelar ingen roll hur bra skådespelarna är när de ska försöka bära upp en dialog som haltar både språk- och innehållsmässigt. Vi fokuserade på bra tv-serier och det tog inte lång tid innan vi landade i den dansk-svenska produktionen Bron. Den serien är kvalitet rakt igenom; bra och välskrivet manus, en dialog som både är tät och luftig, och inte minst otroligt bra skådespelare. Det finns scener där skådespelarna bara säger några få ord men där deras agerande gör ord överflödiga. Det går nästan att ta på stämningen genom tv-rutan och det fungerar bara om manuset är välskrivet. Hans Rosenfeldt och Camilla Ahlgren lyckades med det som få andra har gjort, att skriva ett manus som håller tittarna i ett stenhårt grepp genom fyra säsonger. Dessutom avslutade de serien när den var som bäst istället för att dra den i långbänk.