Lite då och då hittar jag riktiga bottennapp när jag läser. Inte sällan är det böcker som har hyllats av både kritiker och recensenter. Nina Lykkes bok ”Nej och åter nej” är ett exempel på en sådan, jag kan för mitt liv inte förstå vad det är som är så bra med den här urtråkigt skrivna boken, som dessutom är översatt med usel svenska. Nej! var det enda jag kände när jag läste den. Tur att den bara var på lite drygt 120 sidor. Men smaken är som baken och det finns säkert någon som gillar den.