Mitt största problem om jag levt på 1700-talet

Jag har alltid haft en svag punkt för 1700-talet, som så många andra med mig. Så otroligt vacker musik, vackra kläder, vacker arkitektur och vackra möbler. En tid som känns så otroligt tilltalande när man har en romantisk känsla för historiska epoker. Att få bära en sån där gudomlig klänning och vifta lite lätt med solfjädern i sin stora peruk. Skrida genom salar upplysta av kristallkronor och dekorerade med de vackraste ting. Fantastiskt! Men när man börjar fundera på allvar hur det skulle vara känns det som att en magisk kväll jämfört med ett helt liv, är två olika saker. Tänk så slitsamt att inte ha tillgång till sådant som dammsugare, avloppsjour och telefon. Självklart är det en charm i skrivna brev, men jag tror nog att man hade blivit galen över mycket. För vad är chansen att man ens får leva ett rikt liv? Med största sannolikhet blir man väl fattighjon och lever under hemska förhållanden. Men man kan ju alltid drömma!

Guld, kristall och sammet

Comments are closed.