Det är alla hjärtansdag och vad är bättre en än hejdundrande kälekshistoria. Den är kanske inte lika känd som vissa andra men den är helt klart värd att berättas och den är över tusen år gammal. Det är historien om Héloïse och Pierre Abélard. Héloïse bodde hos sin farbror som lät henne studera. Hennes lärare blev den oerhört populära Pierre Abélard. Pierre var betydligt äldre än Héloïse, mer än 20 år. Han var dessutom adlig och känd i Paris. Fast kärleken känner inga gränser och han blev snabbt förälskad i den 17-åriga studenten.

Ni kanske undrar hur det går att veta så mycket om detta kärlekspar? Det är för att de brevväxlade. De skrev kärleksbrev till varandra.
”Kyssarna var fler än meningarna i texten, händerna sökte sig oftare innanför kläderna än till böckerna” är ett citat av Pierre Abélard angående deras privatlektioner.

Det gick som det gick och efter ett tag föddes en son, Astrolabius. De gifte sig i hemlighet men här kommer det som blir kärlekssagans största misstag.
Pierre Abélard var som jag skrev en framstående man i samhället. För att inet sätta käppar i hjulet för en framtida karrär så förnekade Héloïse att de gift sig.
Det fick hennes farbror rasande. Han var så arg att han lejde några män att kastrera Pierre.
Parets slipttrades i skam och båda sökte sig närmare gud. Héloïse blev nunna och Pierre blev munk. I klostret kunde Pierre undervisa. Han startade en skola som han skänkte till Héloïses nunneorden. Det var sista gången de såg varandra.
Efter båda hade dött begravdes de sida vid sida. Än idag ligger de brevid varandra. En tragisk kärlekshistoria där omgivningen och anseende sätter käpper i hjulet för lyckan.